Sorg...Albin 2012 - 2024
Albin
2012-01-26 - 2024-10-13
Älskade finaste Albin somnade lugnt och stilla in igår söndag på Strömsholm. Han drabbades ju av den smygande sjukdomen demens, vilken eskalerade mycket snabbt den senaste tiden.
Sjukdomen går inte att bota men kan lindras av läkemedel, vilket medicinen inte gjorde på honom utan fick snarare motsatt verkan. Han mådde otroligt dåligt i sitt förvirrade tillstånd. Han slutade också helt att äta de senaste dagarna, oavsett vad jag lockade med förutom hans färskfoder, färskt nötkött, kalkonkött, köttbullar, våtfoder (både hund och katt) eller flera olika hundgodis. Han nobbade allt.
Albin och hans två bröder, Denniz och Gemini, 8 veckor gamla i hundhägnet i Rumänien, år 2012. De båda bröderna är i hundhimlen sedan några år tillbaka...
Albin på Arlanda, 22 mars 2015
En mycket rädd och osäker hund erbjuds lite vatten och törstig var han
Jag hade ju Becka och två katter då, Iris och Leo. Albin var rädd för precis allting, så han kunde inte koppla av utan fick sova tillsammans med Robban i eget sovrum på nätterna.
Det första Albin gjorde var att bita Iris, så att det gick hål. Den nyfikna orädda och hundvana katten var alltför närgången som vanligt. Leo uppträdde mer försiktigt och avvaktande
Becka, en tik med stort självförtroende blev ett stort stöd för den osäkra och mycket känsliga Albin. Becka var 1,5 år äldre än Albin. De kom från samma hundhägn genom Hundhjälpen. Becka kom till mig 1 december 2013.
Vi bodde ju i Nynäshamn och nära till vatten på den tiden. Dagligen gick vi långa promenader i den fina naturen
Albin älskade att plaska runt i vattnet...
Han fick också följa med Robban och hans kompis med båt ut till Nåttarö
Han deltog också i mina kurser i vardagslydnad med social -o miljöträning på Rudan i Haninge. Det var främst den sociala träningen som var viktig. Albin hade oerhört svårt för andra hundar och har haft i hela sitt liv. Troligen blev han mobbad av andra hundar i hundhägnet i Rumänien.
Man ska sitta ner när man hälsar på människor tränas det här. Albin har alltid gillat människor även om han har tyckt att det har varit obehagligt att vara i närheten av skrikande och livliga barn.
År 2017 flyttade vi till Kungsör. Han fick eget sovrum nu också och där kände han sig trygg med dörren stängd. Han var kvällstrött och gick självmant in i rummet kvällstid för att sova
...jag inte längre kunde gå långa sträckor pga diskbråck i ryggen och nervsmärtor o domningar i ben samt astma- KOL-besvär. Albin älskade att gå eller springa bredvid elrullstolen....
Han älskade också att åka bil
På somrarna hade han det svårt med värmen och sökte gärna upp skuggiga platser för en vilostund
Han gäspade ofta och mycket. Det är en lugnande signal och det hade ofta en lugnande effekt på honom själv. Hundar kan också gäspa för att lugna ner varandra.
Han gillade också att ligga ute på balkongen, så länge det inte kom några insekter. Han hade insektsfobi och fick mer eller mindre panik om en insekt dök upp inomhus.
Han älskade också snön men fick lätt köldkramp
Det senaste halvåret
Han ville helst inte gå några promenader alls. Han stannade ofta och stirrade bara rakt ut på ingenting och ofta såg han jätteskraj ut.
Han stirrade förvirrat ofta rakt in i väggarna hemma också....Han blev också mer ljudkänslig och desorienterad...Många av rädslorna han hade när han kom till mig år 2015 kom tillbaka men nu i mer förvirrat uttryck
Och stod han inte upp så la han sig ner var och varannan meter...Jag fick hela tiden småprata med honom för att få honom att gå vidare. Något godis tog han inte emot...En kortare promenad kunde ta evigheter
Han höll sig alltid intill mig både ute och hemma och höll Robban i kopplet var han noga med att jag hann med och inte försvann någonstans
Ett hjärta av godhet har slutat att slå
Den eviga vilan har kommit
Dock finns en tröst
Du sover i ro
Matte
Robban
Iris
Kommentarer
Skicka en kommentar