Långpromenad...hård blåst...forts. Vivi

 

Idag tog vi den vanliga långpromenaden. Visst blåste det hårt emellanåt men det var ändå skönt att röra på sig....men jag vill inte gärna gå ut på kvällen i mörkret när det blåser hårt som det gjorde igår kväll. Det var rena stormvindarna..Då hade jag bråttom in igen...

Det var länge sedan vi gick den här vägen förbi demensboendet

Det fanns hur mycket intressant som helst att titta på

Matte åkte också till Coop för att köpa våtfoder till Iris. De har slutat med den här sorten på Ica. Iris har ätit den i snart 16 år så matte vill inte prova någon annan sort till den mycket kräsna katten som inte äter vad som helst...

 

Matte blev tvungen att dammsuga så gott hon kunde. Det var mer eller mindre ett grustag här inne...

Hon har även gjort statistiken från föregående veckas försäljning. Populäraste lunchrätten var torsdagens "Köttfärslimpa m kokt potatis o brunsås", tätt följd av tisdagens "Raggmunk m stekt fläsk o lingonsylt". Och grillkorven toppar försäljningen på à la cartemenyn, följd av 150 gr hamburgare. 

Fortsättning från dagboken om Vivi, 13 veckor gammal.

Lördag

Idag är det ett mycket otrevligt väder, trots det beslutar jag att ta en längre promenad med Vivi. Vi går utmed en starkt trafikerad väg. Först blir hon lite orolig av all trafik, sedan vill hon gärna springa efter bilarna men till slut nonchalerar hon dem helt. Vi går över motorvägen på en bro och det tycker hon är kul. Hon står och tittar ner på alla bilarna och det ser nästan ut som om vill hoppa ner. Därefter går vi en runda inne i stan för att så småningom gå hem.

Då är det dags att bada Vivi för hon är mycket smutsig. Det ska bli roligt för det är första gången. Jag har aldrig badat henne.

Jag blir mycket förvånad, för hon står helt still i badkaret. Det ser ut som om hon tycker att det är skönt. Problemet kommer när hon ska torkas, det var tydligen inte lika skönt. Hela tiden försöker hon komma fri genom att försöka bita mig. När hon äntligen släpps ut ur badrummet, tycks hon bli helt galen. Hon far runt i lägenheten som en virvelvind. Möbler och mattor far omkring. 

Senare på kvällen kommer min vän Gösta på besök. Han hälsar lite försiktigt på Vivi, för att sedan vända sig mot Robert för att prata med honom. Detta gillar inte Vivi, antagligen tycker hon att hon får för lite uppmärksamhet. Vivi tar sats och flyger genom rummet och biter Gösta i smalbenet. Det gjorde ont. Gösta säger inget men han stannar inte lång stund heller. Han har haft egna hundar, bland annat en aggressiv boxer men han säger (som alla andra) att han aldrig har sett maken till hund.

Vivi är ju envis också. Hon ger sig aldrig. De flesta av mina vänner och bekanta tror inte att jag kommer att klara av detta vilddjur. Jag måste säga att det sporrar mig, för jag tror inte att det är helt omöjligt att få bukt med henne. Det kommer att kräva mycket tid, ork och tålamod. Jag får offra mitt umgänge med vissa vänner också. Som sagt, Gösta åkte och jag undrar om jag någonsin kommer att få se honom igen? Han som har så mycket humor borde ju se hur festlig och kul Vivi egentligen är.

Det är inte så ofta som jag tittar på TV, för det tillåter inte Vivi men i kväll är det ett par program som jag vill se. Vivi får ju alltid vara med överallt, så nu ska hon vara med mig som ska titta på TV i vardagsrummet. Programmen som jag skulle se får jag inte ett dugg sammanhang av, för Vivi är på precis på allt som hon får tag i. Hon tål inte att jag sitter stilla.

När hon har dragit ner samma blomma fem gånger (hon drar och jag ställer upp) håller jag ett långt förmaningstal för henne. Vad händer efter detta? Jo, hon rusar tvärsöver rummet, hoppar upp på väggen och får tag i en sladd som går till en vägglampa av kristall. Lampan åker givetvis i golvet. Nu börjar det faktiskt koka i mig. 

Jag kopplar henne och tvingar henne att ligga framför mina fötter. Hon lugnar sig så småningom men då är programmen slut och det är dags att gå till sängs.

Vid tvåtiden på natten väcker Vivi mig. Hon behöver gå ut. Jag är mycket trött och gör då ett stort misstag. Jag går ut med henne utan koppel. Vi ska ju bara gå utanför porten, så det behövs ju inte tänkte jag....

Så fort jag öppnar porten försvinner Vivi som en avlöning. Jag ropar och lockar på henne men ingen Vivi kommer. Jag går in och slår igen porten hårt och hoppas att det ska få Vivi att komma..Men ack nej, det var bara att gå ut igen. Jag är trött och arg på mig själv som kunde vara så dum. Fryser gör jag också.  Så småningom kommer hon i alla fall och det som om ingenting har hänt. Förmodligen har hon hittat något ätbart i buskarna. Hädanefter kommer jag aldrig gå ut med en okopplad Vivi nattetid.

Söndag

Idag ska Vivi, Robert och jag åka och hälsa på Ingbritt och hennes familj. Vi åker pendeltåg och buss i fem mil, därefter får vi gå drygt en kilometer. Vivi kommer säkert att vara trött när vi kommer fram, hoppas jag. Det blir nog inga problem. Jag är född optimist. 

När vi kommer fram gör jag mitt första misstag. Jag släpper lös Vivi innanför dörren, efter att ha frågat familjen först förstås. Vivi blir jätteglad. Först springer hon fram och biter Ingbritt i benet, sedan vill hon ju smaka på den övriga familjens ben. Det verkar som om hon har fått eld i baken. Hon rusar runt, runt i kök, hall och vardagsrum. Mattorna flyger all världens väg. Hon käkar upp kattmaten och katten sticker ut. Hon skrämmer halvt ihjäl undulaterna. Jag får tag i henne precis när buren är på väg att välta.

Jag kopplar Vivi och sätter mig i köket. Vivi protesterar. Efter att ha tryckt ner henne i golvet åtskilliga gånger, ger hon sig. Hon kryper in under kökssoffan. Allt blir lugnt, tror jag. Då visste jag inte att under soffan finns en kontakt med en sladd som går till en radio. Vivi upptäcker emellertid detta. Hon drar i sladden och radion som står på en hylla ovanför mitt huvud ramlar, först i mitt huvud och sedan ner på köksbordet, på våra fulla tekoppar och fina smörgåsar. Ingbritt blir inte särskilt glad. Resten av familjen ser förstummade ut.

Jag förslår en promenad. Resten av besöket förlöper utan vidare intermezzon men då håller jag Vivi kopplad hela tiden. Resan hem går också bra.

Jag har i stora drag berättat hur en vecka med Vivi kan te sig. Jag har definitivt inga fritidsproblem. Det är inte svårt att få tiden att gå. Hela tiden händer det någonting. Jag har ju lite blåmärken här och där förstås samt småsår som svider men något får man ju tåla.

Trots att Vivi är mycket jobbig, så tycker jag att det är jätteroligt att få vara tillsammans med henne. Hon är en mycket stor personlighet..Jag bävar för den dagen jag måste skiljas från henne...

Jag kommer i morgon att skriva lite kort om när Vivi, sju månader gammal, var med Robert på ett ungdomsläger för ungdomar med hund i en vecka och hur det fungerade.