+4 grader, regn o kraftig blåst...boktips

 

Idag var det inget vidare skönt väder ute precis. Regn och kraftig blåst. Det är svinhalt på trottoarer och gångvägar och mindre sjöar lite här och där...Det var väl en himla tur att matte inte behövde rasta mig idag, eftersom Robban kunde göra det. Både han och jag halkade runt på det isiga underlaget så det blev ingen långpromenad för oss och inga bilder blev tagna heller...

När Robban kom nyss för att rasta mig blåste det stormvindar, så när jag lyfte på benet för att kissa blåste jag omkull. Jag hatar stark blåst!

Matte har inte kunnat dammsuga på flera dagar men kände sig tvungen till det idag. Det var väl inte det bästa för ryggen för nu kan hon inte sitta och ännu mindre röra sig. Hon hann i alla fall plocka bort adventsljusstakarna och be Robban att hänga upp en fönsterlampa i mitt sovrum.

Nu är alltså julen bortstädad, förutom att det finns en kvarglömd tomte på balkongräcket men han får sitta där tills matte får tar ner ljusslingorna på balkongen.

Matte har läst "Pojkdrömmen som blev vetenskap" en biografi om Anders Hallgren, världens första hundpsykolog, skriven av Håkan Lahger.

Boken ger ett mycket personligt och självutlämnande porträtt av en man som redan som mycket ung visste att han ville viga sitt liv åt att hjälpa hundar, och i förlängningen även hundägarna, till ett bättre och lyckligare liv. Anders resa tvingar honom att övervinna kontakträdsla och social blyghet för att lyckas. 

Biografin bygger på en mängd öppenhjärtliga samtal och intervjuer, inte bara med Anders utan med även med experter som på ett eller annat sätt har samarbetat med honom.

Som världens första hundpsykolog stötte Anders i början på hårt motstånd med sina då kontroversiella och banbrytande idéer om att hundträning borde bygga på kommunikation och förståelse mellan människa och hund istället för traditionella metoder med dominans, bestraffning och disciplin Med psykologiexamen och med stöd av etologisk forskning vann han med tiden allt större mark för de mjuka metoder som idag används världen över. Idag kan Anders se tillbaka på 50 år som hundpsykolog.

Matte rekommenderar boken till alla som vill läsa om Anders som djurvän (det gäller alla djur) och hans kamp för sina idéer och som vill förstå fördelen med den mjuka hanteringen och träningen istället för den militäriska disciplinen med ryck och bestraffning som aldrig leder till något positivt utan enbart skador och tvång till lydnad.

Matte känner Anders Hallgren mycket väl. Hon utbildade sig till hundinstruktör hos honom på tidigt 80-tal, då Anders hade en hundskola i Arboga, Stora Sofielunds hundskola.

1984 flyttade matte till Arboga från Stockholm och började jobba åt och med Anders i flera år, även långt efter att Anders hade sålt hundskolan och flyttat från stan.

I början av 80-talet tog Anders hand om en vettskrämd hund, Ludde, en blandning mellan labrador och cocker spaniel som såg ut som en liten svart labrador. Han var 1,5 år gammal och hade varit i sju hem och blivit misskött och misshandlad. Ludde strök sig utmed väggarna när han såg folk. Anders tränade honom att få förtroende för människor  och det gick bättre och bättre för varje månad som gick. 

Ludde gillade inte alls barn, så Anders tränade honom på Robban som fick vara träningsobjekt och det gick över all förväntan mycket bra. Robban har alltid haft lätt att få kontakt med djur.

När Anders och hans dåvarande hustru Marie skulle iväg på en resa till Italien i ett par veckor fick matte vara hundvakt åt Ludde. Anders kunde inte lämna hunden till vem som helst. Inga problem uppstod utan allt gick bra. Matte minns att hon till och med hade Ludde med sig när de åkte till Parken Zoo i Eskilstuna. Där fick matte mest hålla ögonen på hunden så att han inte snodde glassen som mötande barn gick och åt på.

Matte hade själv vid denna tid en schäfertik, Vivi som var supersnäll och mycket klok men också väldigt lättstressad och lättdistraherad. Det finns många dråpliga historier att berätta om denna tik och det kan kanske matte kan göra en annan gång.