Jag gillar inte alls att få mina rutiner störda men det var precis det som hände det här dygnet...
Det började med att jag fick gå till sängs redan klockan fem igår eftermiddag och det för att Robban och matte skulle åka till Eskilstuna för att kolla på hockey.
Det spelades en försäsongsmatch mellan Djurgården - Örebro i Smehallen i Eskilstuna. Matte sammanfattar matchen så här: DIF spelade en stark och fartfylld första period med resultat 1-0. I andra perioden var skridskoåkningen som bortblåst och den slutade 1-3. Laget spelade upp sig starkt i 3:e perioden så matchen slutade 3-3 så 5 minuters förlängning väntade. Örebro lyckades göra det avgörande målet precis innan förlängningen var slut.
DIF fick klart godkänt ändå, eftersom de mötte ett SHL-lag. Synd bara att de tappade andra perioden. Både matte och Robban tyckte att matchen var kul. De blev också förvånade över att ishallen hade riktiga stolar och inte hårda bänkar som det brukar vara i sådana här hallar. Det var mycket publik och då flest DIF:are.
Matte har gått på DIF:s hockeymatcher sedan hon var sex år, då i sällskap av sin pappa. De första åren innan Hovet byggdes spelades hockeyn utomhus och då kunde det vara riktigt kallt. Det matte reagerar på nu är hur hockeypubliken har förändrats. Folk verkar inte ha ro att sitta stilla under en hel period utan det är ett fasligt spring ut och in hela tiden för att köpa dricka, snacks, hamburgare och gud vet vad. Det var otänkbart förr. Då gick man ut i pauserna och intresserade sig för matchen.
Kul ändå att Eskilstunaklubben Linden tjänade in lite pengar går.
När matte kom hem följde Robban med in för att jag skulle få nattkissa innan han var tvungen att åka hem och sova. Han skulle ju upp tidigt och jobba idag.
Vid fyratiden i natt vaknade jag av att ytterdörren öppnades och sedan hörde jag främmande röster....Det var ambulanspersonal som skulle hämta matte. Hon vaknade vid 02.30-tiden av att hon mådde minst sagt pyton. Hon var helt kallsvettig, illamående och blodtrycket var skyhögt och likaså pulsen. Matte satte sig upp för då brukar trycket sjunka men inte denna gång.
Inte helt lätt att ta blodtrycket med Iris i närheten
Till slut ringde hon 112. "Vi skickar en ambulans så får de se hur du mår", sa de till henne. Hon skulle helst inte röra sig men när ambulansen kom fungerade inte porttelefonen. Porttelefonen går till mattes iPhone och när hon svarar ska hon trycka på 5 så att porten låses upp. Nu fungerade det inte, så matte blev ändå tvungen att gå och öppna.
Den mycket trevliga ambulanspersonalen tyckte att matte skulle åka i till sjukhuset i Köping för att ta ekg och andra viktiga prover, eftersom pulsen var så hög och slog så himla fort.
När ambulanssjuksköterskan skulle ta blodtrycket manuellt på matte med en blodtrycksmätare, så var den mycket nyfikna och orädda Iris först långt uppe i hans ansikte för att kolla stetoskopet och därefter manschetten han använde.
Matte visste att Robban skulle upp kl 05.00 så hon ringde till honom från sjukhuset och bad honom ta vägen förbi oss och gå ut med mig och ge mig lite att äta, för hon visste ju inte hur länge hon blev borta. Ja, Iris fick också mat.
Matte kom hem vid 11-tiden. Då hade värderna stabiliserats. Läkarna vågade inte laborera med fler läkemedel, eftersom problemet med pulsen som går alldeles för fort har kommit efter att matte slutade med ett av sina blodtrycksmediciner, en betablockerare som hon blev jättedålig av. Den medicinen gör att pulsen sjunker men något har blivit rubbat så nu går pulsen alldeles för snabbt så fort matte reser sig upp eller anstränger sig det minsta. Matte har aldrig haft problem med pulsen tidigare, oavsett hur högt blodtryck hon har haft.
Så sent som igår sa Robban till matte när de var på hockeyn "Du måste ringa Grindberga i morgon och se om du kan få ta ett ekg, eftersom pulsen är så hög och snabb". Nu behövde hon inte det.
Matte har ju varit på akuten i Köping tidigare och måste fortfarande säga att de har en mycket trevlig personal, både läkare som sköterskor. Som patient blir man väldigt fint bemött och de tar sig verkligen tid att förklara och lyssna på patienten.
Klockan åtta i morse kom en sköterska och frågade om matte ville ha kaffe och en smörgås till frukost. "Tack, gärna en kopp te och om ni har glutenfritt bröd vill jag helst ha det". De hade inget glutenfritt men då hade hon gått upp på en avdelning och hämtat två skivor jättegott mörkt glutenfritt. Snacka om service. Matte har legat på många akutmottagningar runt om i landet och det i timmar utan att få någonting i sig. En eloge till Köpingakuten.
Te, två skivor bröd, två askar Bregott och två skivor Billingeost
Matte åkte sjuktaxi hem. Hon hade häromdagen läst någonstans att en av landsvägarna som de tar mest fortkörare på är mellan Köping och Kungsör och det är förståeligt att man gärna gasar på för vägen är bred och ganska så rak. Den här yngre taxichauffören tillhörde den kategorin. Hemresan har väl aldrig gått så fort men han körde säkert så matte blev aldrig orolig. Nu satt honi baksätet. Det hade nog varit värre om hade suttit fram.
Matte hade ju åkt in med ambulansen i pyjamas med en fleecetröja över och sandaler. Det kändes lite pinsamt att åka taxi i pyjamas men tack o lov är den ganska snygg och byxorna ser ut som ett par sommarbyxor, så hon skämdes inte så mycket..
Och när hon kom hem tog hon ut mig på en långpromenad på en gång, så hon hade fortfarande pyjamasen på sig...
Vi var ute på eftermiddagen också men då hade matte bytt om
Spanar efter om jag ser Robban eller hans bil men jag fick tji.Han jobbar på sitt ordinarie jobb och kommer inte hit förrän vid 19-tiden för att kvällsrasta mig...
När vi var klar med promenaden skulle matte köra in elrullstolen. När hon har kommit i den trånga hissen så går inte den automatiska hissdörren igen bakom henne. Då var det dags att trassla sig ut igen och det är inte lätt i den trånga vinkeln och givetvis har ju förstås porten slagit igen. Efter många om och men var hon ute på trottoaren igen. In och försöka få igen dörren och efter många om och men och svordomar gick dörren igen. Och så fick hon börja om från början och hålla tummarna att allt funkade. Till slut kom hon in. Matte blir "galen" på denna hiss som strular en eller ett par gånger i månaden.
Kommentarer
Skicka en kommentar