Jätteduktig...demens...tovor...mopp...
Jag har varit hos veterinären idag. Alla blev helt imponerade över att jag var så jätteduktig. Jag fick massor av beröm... Jag blir alltid glad när jag kommer dit och går in frivilligt men sedan är det inte lika roligt längre... Här sitter jag i hundväntrummet och väntar. Där fanns en jättesöt, åtminstone enligt matte, liten Jack russelvalp på 13 veckor. Jag är inte så förtjust i den rasen men den här var så liten och lugn så jag brydde mig inte ens om den. Jag vägde mig medan vi väntade och vikten var nu 26,9 kg. Jag har alltså gått upp lite men å andra sidan hade jag gått ner en hel del när jag vägde mig sist, så vikten var helt okej. Jag undersökte rummet noga innan veterinären Maria kom in. Hon tyckte att jag var i en ovanligt fin form för en hund i min ålder. Medellivslängden för hundar i min storlek är 12-13 år och jag blir 13 i januari. Jag fick sätta mig på ett behandlingsbord som de hissade upp. Veterinären lyssnade på hjärtat och klämde och kände överallt. Det var helt okej