-20 grader...täcke...sorgligt...

 

Måste jag verkligen ha täcket på mig? Matte envisades med att jag åtminstone kunde prova att ha Beckas täcke på mig nu när det är så kallt. Det var -20 grader. 

Till Robbans förvåning följde jag med honom ut. Förr har jag alltid tvärvägrat och inte tagit ett steg eller kunnat utföra några behov, inte ens kissat med täcke på mig. Idag gick det lättare.... 

...men fy vilken köldkramp jag fick i tassarna.

Robban sa att han känner en golden som har hundskor på sig men det struntar jag i. Någon måtta får det väl vara. Förresten gillar jag inte golden heller...

Iris väntar på att jag och Robban ska komma hem igen

Inte fick jag följa med när matte skulle hämta rullatorn heller hos Grindberga sjukgymnastik. Det var alldeles för kallt för mig att vänta i bilen. I Arboga var det -22 grader, så där var det ännu kallare. 

Matte har ju gått till och ifrån på sjukgymnastik hos dem under åren 2018-2022 och hade då en trevlig fysioterapeut som hette Emil. Nu fick hon höra att han hade avlidit i cancer för ett år sedan, endast 35 år gammal och efterlämnade hustru och tre små barn. Den yngsta var bara 1 år gammal då. Cancern måste ha eskalerat oerhört fort.

Matte minns alla trevliga samtal de hade. Han hade spelat hockey och styrketränat större delen av sitt liv och nu hade han fullt sjå med att skjutsa barnen till alla hockey- och innebandyträningar. Han var stor och stark och såg så pigg och frisk ut så det är svårt att ta in och så himla sorgligt, säger matte. 

På hemvägen åkte de till Ica för matte skulle storhandla. Nu har hon fyllt skåpen men det är säkert något hon har glömt om jag känner henne rätt.